Back

ⓘ Svenska sociolekter - Sociolekt, Stockholmska, Knoparmoj, Förortssvenska, Månsing, Bruten svenska, Kebabnorsk, Slanguttryck, Schm-reduplikation, Kopula ..




                                               

Sociolekt

Sociolekt syftar på den språkliga variation som utmärker en social grupp. Den är därmed en del av sociolingvistiken. Sociolekter skiljer sig från dialekter, vilka syftar på en regionalt avgränsad variation. Sociolekter är ofta regionalt begränsade då en social grupps språk kan skilja sig från plats till plats. På motsvarande sätt kan en dialekt inbegripa flera sociolekter, eftersom ett regionalt avgränsat område ofta inhyser flera olika samhällsgrupper. Den geografiska och den sociala språkliga variationen samverkar på så sätt med varandra. Sociolektala drag har därmed också dialektal funk ...

                                               

Stockholmska

Stockholmska är ett samlingsnamn för de olika dialekter och sociolekter som talas i Stockholm. Det är svårt att definiera stockholmska eftersom en av dess egenskaper är att den lätt tar upp olika influenser och ofta ändrar sig helt mellan generationerna. Sedan sprider sig uttal och ordvändningar från stockholmskan vidare ut i landet för att till slut ses som rikssvenska. Ett exempel är det tunna l-ljudet som först kom till stockholmskan från tyskar bosatta där och sedan spred sig över nästan hela Sverige.

                                               

Knoparmoj

Knoparmoj är en sociolekt som förr talades av sotarna, men som inte är särskilt vanlig idag. Brallor byxor och dojor skor är ord som kommer från knoparmoj. En del av orden i denna sociolekt kommer från tyska, då det flyttade in skorstensfejare därifrån till Sverige för att utöva och lära ut yrket. Det "hemliga" språket användes för att de skulle kunna kommunicera då de arbetade i hemmen utan att de som bodde där skulle förstå. Man vet inte när knoparmojet uppstod, men det skedde troligen i Stockholm, varefter det spred sig över landet. Det användes en bit in på 1900-talet, men numera är de ...

                                               

Förortssvenska

Förortssvenska är en sammanfattande benämning på sociolekter som talas i vissa svenska invandrartäta områden, särskilt i eller utanför större städer. Förortssvenska förekommer hos talare både med och utan invandrarbakgrund. Som det gamla södersnacket är den en inbäddad arbetarsociolekt med infödda talare i vuxen ålder. Även den lättaste "klangen av förorten" kan vara stigmatiserande i vissa sammanhang, vilket gör att talarna ofta byter över till ett normativt "standardsvenskt" uttal i mer formella situationer. Därför får den inte förväxlas med interimspråk, även om förortssvenskans talare ...

                                               

Månsing

I stadsdelen Hulta i Borås finns en del gatunamn som kommer från månsing: Månsinggatan, Fessingsgatan, Vitingsgatan, Blejdegatan, Trallingsgatan och Hansinggatan.

                                               

Bruten svenska

Bruten svenska är svenska med brytning, det vill säga transfer från modersmålet till målspråket. Ungdomsspråk som "förortssvenska" är inte bruten svenska utan snarare sociolekter.

                                               

Kebabnorsk

Kebabnorsk är en benämning på Norges motsvarighet till förortssvenska. Den delar vissa ord med den svenska sociolekten, bl.a. "walla". Denna variation av norska har en stark koppling till icke-västerländsk invandring och dess sociolekt är även funnen bland invandrartäta förorter där det används av unga med flertalet inlånade ord som även finns i förortssvenskan.

                                               

Slanguttryck

Slanguttryck, slang, är lokala eller sociala varianter av det vardagliga talade eller skrivna språket, och innehåller ofta förenklade versioner av ord. Nationalencyklopedin definierar slang som "delvis nyskapande, vardagligt gruppspråk ofta bland ungdomar eller kamrater i yrkesgrupp ". Ordet är belagt sedan 1839 och kommer av engelskans slang av ovisst ursprung, men torde vara besläktat med language. Liknande begrepp är dialekt, sociolekt och etnolekt.

                                               

Schm-reduplikation

Schm-reduplikation, eller shm-reduplikation är inom lingvistik en form av reduplikation, en ordmässig redundans med ursprung i jiddisch. Judiska immigranter tog den till USA där den framförallt fick fäste i urbana sociolekter på USA:s östkust. I en schm-reduplikation repeteras ett ursprungsord med en kopia med första konsonanten ersatt av schm- alternativt shm-, eller möjligen sm-. Börjar det repeterade ordet med en vokal läggs schm- till som ett prefix. Konstruktionen används vanligen för att uttrycka ironi, skepticism eller förlöjligande av objektet eller för att visa att det är ett uttj ...

                                               

Kopula

Kopula är ett verb som nästan helt saknar semantiskt innehåll och som har en grammatisk funktion i satser för att binda ihop subjekt och predikativ. Inom grammatiken kallas det också för "bindeverb". Det vanligaste exemplet på kopula i språk är olika motsvarigheter till vara. Alla världens språk har inte kopula, som till exempel arabiskan och vissa sociolekter av amerikansk engelska.

                                               

Värsta språket

Värsta språket var ett svenskt TV-program som handlade om det svenska språket och sändes i SVT mellan oktober 2002 och april 2003. Programmet producerades av Karin af Klintberg och Johan Ripås med Fredrik Lindström som programledare. Programmet behandlade språkfrågor. Mycket av det som togs upp i programmen finns även att läsa om i Lindströms två böcker Världens dåligaste språk och Jordens smartaste ord. Ett återkommande inslag i programmet var ”Språkpolisen”, där Fredrik Lindström intervjuade en så kallad språkpolis, alltså en person som gillar att rätta andra personer. Det slutade ofta m ...

                                               

Svensk fonologi

Svensk fonologi beskriver fonologin i svenska språket. Fonologin studerar hur språkljuden fungerar inom språksystemet, medan fonetiken studerar både fysiska egenskaper samt externa drivkrafter som, till exempel, sociala faktorer. I svenska språket är / p / och / b / betydelseskiljande språkliga enheter, det vill säga de är fonem. Ett minimalt par som visar på att / p / och / b / är fonem i svenskan är "park" och "bark". Det svenska fonemet / p / har en uttalsvariant som förekommer efter / s /; jämför uttalet av / p / i "park" och "spark". Efter / s / uttalas / p / utan aspiration. Det går ...

                                               

Backslang

Backslang innebär en medveten omkastning av stavelser inom ett ord eller mellan ord i ett uttryck för att skapa ett slanguttryck. I Sverige har det använts som ett hemligt språk av skinnberedarna och -säljarna från Malung, likt Västgötaknallarnas månsing och sotarnas knoparmoj. I franskan finns omkastade ord i den uråldriga bakochframvarianten verlan som i sig är ett ord som har kastat om stavelserna i ordet "lenvers" "det bakvända".

                                     

ⓘ Svenska sociolekter

  • ursprung, och talar i vissa fall egna folkspråk, eller dialekter eller sociolekter av europeiska folkspråk. Många av Europas resandefolk tillhör delvis
  • Prestigevarieteten. Det är den direkta motsatsen till dialekter och sociolekter i det vardagliga talet. Det kan också syftas på den språkform som uttryckligen
  • regional geografisk bas och viss tidsmässig konstans i motsats till sociolekter som har sin bas i en samhällsklass. Slang och jargong är andra varieteter
  • Godelieve Laureys 1999 Svenska och nederländska som pluricentriska språk - en jämförelse på svenska Språkbruk Helsingfors: Svenska avdelningen vid Institutet
  • fick hon pris av Svenska Akademien. Ulla - Britt Kotsinas har medverkat i tidskriften Språkvård. Hon disputerade 1982 på avhandlingen Svenska svårt. Några invandrares
  • blandning av göteborgskan och en delvis bruten svenska med slangord från andra länder. De göteborgska sociolekterna där det förekommer att personer från andra
  • lokala variationer, i synnerhet kring staden Bergen, där flera olika sociolekter och lokala dialekter finns. Därför brukar dialekten som talas inne i
  • klasstillhörigheter, åldrar och etniska ursprung. På grund av att olika dialekter och sociolekter tillskrivs olika mycket prestige eller respekt eller status i de
  • i Oslos och Bergens finare kretsar och kunde därmed definieras som en sociolekt Läget kompliceras dock av att riksmålet hävdar sig väl även i det nordligaste
  • Trøndelag. Dessa talesätt kan uppfattas som såväl standardspråk som sociolekter Dessa sociolekter skiljer sig särskilt i morfologi från de omkringliggande dialekterna

Users also searched:

...
...
...