Back

ⓘ Svensk språkhistoria - Fornsvenska, Vokalskiftet i yngre fornsvenska, Klassisk fornsvenska, Erik Neuman, Bengt Pamp ..




                                               

Fornsvenska

Fornsvenska är den svenska som brukades under perioden omkring 800–1526. Den brukar delas upp på följande sätt: När Sverige blev kristet ersattes landets nordiska runor av latinska bokstäver, men många fortsatte också att rista runor i trä och sten. Dessa runor kallas för medeltida runor. Framförallt två grupper använde skriftspråket: kungens män och kyrkans män. Kungens män skrev ned t.ex. lagtexter. Kyrkans män, såsom munkar, översatte religiösa texter från grekiskan och latinet. De äldsta handskrifterna på svenska är lagtexter. Allra först kom västgötarnas lagar år 1225; "Äldre Västgöta ...

                                               

Vokalskiftet i yngre fornsvenska

Vokalskiftet i yngre fornsvenska är den förändring i uttalet av långa vokaler som till stor del ägde rum under yngre fornsvensk tid, men med början före 1375. Den kallas ibland den stora vokaldansen. Ett antal förändringar i fornsvenskan skedde ungefär samtidigt; merparten av vokalförändringarna skedde under 1300-talet och fram till 1400-talets slut. I Eufemiavisorna från början av 1300-talet är rim som saar och var och badha och skadha rätt vanliga. Det visar att skillnaden mellan det långa. De långa vokalfonemen förändrades på två olika sätt. Dels ändrades ljudkvaliteten hos tre av dem, ...

                                               

Klassisk fornsvenska

Klassisk fornsvenska eller äldre fornsvenska var den fornsvenska som talades 1225–1375. Den kallas klassisk fornsvenska för att språket var relativt stabilt och att de nedärvda ljud- och formsystemen var relativt väl bevarade. Den klassiska fornsvenskan hade också tämligen få lånord. Den bakre gränsen för klassisk fornsvenska utgörs av den äldsta texten skriven med latinska bokstäver, ett fragment av Äldre Västgötalagen som daterats till ca. 1225. Vid mitten av 1300-talet kom den första rikssvenska lagboken Magnus Erikssons landslag Magnus var Sveriges kung under den tiden. Under klassisk ...

                                               

Erik Neuman

Erik Gustaf Neuman, född 12 januari 1883, död 3 december 1959, var en svensk språkforskare. Neuman blev filosofie doktor och docent i svenska språket vid Uppsala universitet 1918, lektor i Skövde 1930 och har i sina skrifter, kännetecknade av skarpsinne och noggrannhet, framför allt behandlat senmedeltida svensk språkhistoria, litteraturhistoria och historia. Bland hans arbeten märks Utbredningen av vokalbalansen a:å i medelsvenskan 1918 och den resultatrika undersökning Karlskrönikans proviniens och sanningsvärde I-II, 1927 och 1931. Vidare har Neumann utgett Latinskt-svenskt glossarium e ...

                                               

Bengt Pamp

Bengt Pamp, född 3 november 1928 i Västra Karup i Skåne, död 2001, var en svensk språkforskare. Han var arkivchef vid Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund mellan 1973 och 1993. Han blev docent i nordiska språk vid Lunds universitet 1965 och publicerade arbeten om bland annat svenska dialekter, svensk språkhistoria och ortnamnen i Skåne. Han var redaktör för Arkiv för nordisk filologi 1988–1996, tillsammans med Christer Platzack.

                                               

Utljudande -f i svenska språkliga varieteter

Utljudande - f i svenska språkliga varieteter betyder att namn och andra ord kan sluta med fonemet /f, som verkligen uttalas, i nutida svenska språkliga varieteter. Detta är språkhistoriskt sett en nyhet, som bara finns i några namn, och i några lånord och nybildningar.

                                     

ⓘ Svensk språkhistoria

  • värdefulla insatser inom svensk språkhistoria Inom detta område är de viktigaste studierna Språkhistoriska undersökningar om svensk aksent I, II 1878 85
  • i Maj Reinhammar redaktör Studier i svensk språkhistoria 11. Förhandlingar vid Elfte sammankomsten för svenska språkets historia i Uppsala 23 24 april
  • Wessén, Svensk språkhistoria I: Ljudlära och ordböjningslära. Fjärde upplagan. Stockholm 1955. Sidan 122. Elias Wessén, Svensk språkhistoria I: Ljudlära
  • universitet. Hans forskning har i första hand behandlat grammatik och språkhistoria men han har även arbetat med dialektologi och internordisk språkförståelse
  • forskning i nordisk språkhistoria ortnamnsforskning och runologi, och där bidrog han bland annat med verket Svensk språkhistoria på Almqvist & Wiksell Gebers
  • där 1917. Han var en stor kännare av fornsvenskan, speciellt äldre svensk språkhistoria Utöver ett antal mindre avhandlingar och uppsatser skrev han Östgötalagens
  • Anmärkningar öfver svenska språket 1773, i Vitterhetsakademiens handlingar 1776 utgör det till tiden andra försöket till en svensk språkhistoria det första
  • Akademiska Förlag. sid. 41 - 42. ISBN 91 - 7227 - 381 - X Wessén, Elias Svensk språkhistoria del II Ordbildningslära, 1965, s. 82 Nationalencyklopedin, band 14
  • kan avdelningen Fc Svenska språket indelas Fc.00 Svensk språkhistoria Fc.01 Svensk grammatik Fc.011 Svensk fonetik Fc.02 Svenskt ordförråd och så vidare
  • språken 1964 Slang och hemliga språk 1964, nytryck 2003 Kortfattad svensk språkhistoria 1968 Nya ord med historia 1966 Samlingsvolym av Ord med historia

Users also searched:

...
...
...